Bild Saltsjöbadsmäklarna Jag brukar gå på de flesta hus som visas i det område jag söker, då det kommer ut hus alltför sällan. Det blir alla sorter; jugend, sekelskifte, funkis och ofta 60-talshus då det finns många i området. Jag är inte jätteförtjust i arkitekturen av 60-talshusen. De breder liksom ut sig sidledes, ser lite platta ut, ofta i rött tegel, har små fönster (ser det ut som) på framsidan.... .....och ofta stora fönster på baksidan. Ofta altaner indraget inunder taket. Sådär, tycker jag. Men (!)........ ...men men men. Så kommer man in. Och då ser det ofta ut så här! Då står jag bara och gapar. Inredningsarkitekten i mig vaknar, den som gillar att man tänkt arkitektoniskt inifrån och ut. Jisses va snyggt. Höjden, var kom den ifrån? Och de där fönstren i dubbelrader på höjden som dessutom går från vägg till vägg, gud så snyggt och ljust. Och träramarna, exklusivt och arkitekt-dröm-snyggt. Och verandan upplever man är en fortsättning mellan inne och ute, eftersom den har samma väggar och tak som fortsätter ut. Bara fönsterglaset skiljer inne och ute åt. Det blir som inne - mellanläge - ute. De där tidstypiska glasdörrarna är snygga som vitmålade. De är oftast mörkare trä från början (teak, palisander, jakaranda...) Jag har själv ett par sådana dubbeldörrar i glas hemma som jag har fyndat på Blocket och målat vita, det blev så här. Tidstypiska kantiga öppningar, och allt elegant med ett sidenblankt kalkstensgolv som sprider ett vackert blänk. "Entrelådan" som syns på första bilden ser ut så här inifrån. Ja, jag tar er med på fler husvisningar framöver, för detta hus är 250 kvm + 150 kvm stort, och har budstart kring närmare 11 miljoner. Så det steget från radhusets försäljningspris blir kanske lite saftigt :) Men visst är det roligt med alla tidstypiska hus, jag blir sååååå ambivalent....